ingridtherese.blogg.se

Men vad gör väl det när det är löööördag idag? Shockade min kropp med en, för mig, tidig start i morse. Alma och jag fixade till en riktig hotellfrulle till hela familjen. Riktigt mysigt att lyssna på radio och fika läääänge. Annars är ju inte jag så hungrig på morgonen men när det är helg och jag är mer utsövd går det bättre. Önskar verkligen att min mage skrek efter mat tidigt på morgonen. Det skulle ju vara en bra anledning till att lämna sängen. För mig är det tvärtom. På kvällen är jag hungrig som en varg och har därför flera anledningar till att stanna uppe och fika lite extra. En nattmacka eller två. 😛
Efter frukost har vi mest slöat och gjort ingenting. Skönt som bara den!
Hittade en bild som jag la ut på instagram och FB. Lägger in den här också. Den har ett så bra budskap!

Är ju faktiskt precis så!!! Vet att jag själv upplevde känslan så starkt när jag den 5:e mars 2008, låg i en sal på Sahlgrenska i Göteborg. Om en liten stund var det dags för mig att rullas ned till operationsavdelningen där jag skulle njurtransplanteras. Tankarna snurrade på ganska bra i lilla huvudet. Alla vi som var där... Skulle det gå bra för oss alla? Hur skulle de gå för mig? Tänk om allt skulle gå åt skogen, hur skulle det då kännas för både mig och underbara fantastiska Christin vars njure jag skulle få? En tanke var central, nämligen att oavsett vilka vi var vi där på avdelningen, vart vi kom från och vad vi hade i vårt bagage så vilade vårt öde någon helt annanstans än i våra egna händer.
För mig har det, peppar peppar, gått alldeles fantastiskt bra. Tacksamheten gentemot Christin, de skickliga läkarna, forskningen, min familj med flera är enorm. Men var det ödet, slumpen, en högre makt, Gud eller vad, som gjorde att det gick bra. Pass... Vet inte! Men att jag känner den djupaste tacksamhet, det vet jag.
Jaja ... Serious talk detta, men här kommer i alla fall en frukostbild.